Mc-foto

Mc-foto

Jag är stolt över min fina mullrande motorcykel, att köra motorcykel är en otrolig frihetskänsla och vid de olika Mc-turer har jag kaffe, smörgåsar med mig eller stannar till vid någon restaurang för god lunch.


Motorcyklar och bilar varvade om vartannat, denna motorcykel var en Matchless 500cc som var förnämlig landsvägsmaskin och året var 1962 på Skolgatan vid Frasses Bar i Malmö.

 

Rock & Roll Music ljöd ljuvligt högt inifrån Frasses Bar det var Neil Sedaka, Paul Anka, med flera och tjejerna åkte i kort kjol med skarf om huvudet sidan på motorcykeln.


Dessa unga tjejer var mycket förtjusta med att åka en runda på min fina motorcykel, vi stannade till vid en skogsglänta för kärleksstund.

 

Jag drar iväg på min fina mullrande motorcykel som är en otrolig frihet, harmoni och känslan under våren, sommaren samt höstens praktfulla färger.


Motorcykeln är som en fager kvinna, sköna linjer från framhjul till bakhjul och vårdas ömt.


Under en skön vårdag stod jag på gården där jag bor och putsade på min motorcykel, plötsligen kom en äldre prominent kvinna fram till mig och utbrast:


- "Vad Din motorcykel glänser"?


- "Bästa kvinna, ta på Dig solglasögon så att Du inte får blänk i dina ögon"!


Berättelse om motorcyklar


Norton TT 350cc året var 1960 i Malmö, på motorcykeln hade jag monterat på nya TT däck, trimmad motor med avgasrör utan ljuddämpare.


Det var mycket vanligt på den tiden, eftersom vippkammarna var slipade på sådant vis som JAP eller SRM vilket stod för Svensk Racer Motor.


Det var dessa tävlingsmotorer eller racermotorer satt i speedwaycyklarna som gick på speedwaybanor runt i olika länder.


Man körde med tjock 50 R-olja, och motorn skulle varmköras några minuter så oljan gick runt i motorn.


Jag hade utväxlingen med större drivkugghjul på växellådan, att man fick slira igång med kopplingen på ettans växel upp till cirka 30-50 km efter 50 km drog motorcykeln iväg som en raket och kunde nå nästan 200 km/timmen.


Till skillnad på speedwaycyklarna så var det snurr på bakhjulet vid start, och då gällde för ögonblicket att adrenalinet var i topp med i att man satt rätt på cykeln så att man kom iväg in i första svängen.


Körde man lugnt med lite pådrag av gasen, hördes det normala avgasljud nästan ingenting, inte förrän att man drog på och släppte gasen var det öronbedövande.


Men vilket härligt ljud, man njöt otroligt mycket av detta avgasljud som ljuv musik.


Far sade alltid till sina vänner när jag också var i närheten:


– ”Har man fjälla och motorcykel, då har man att hitta på".


Matchless G9 500cc var en härlig landsvägsmaskin, och hade egenskaper som mycket mjuk och fin gång.


Många tjejer har åkt med mig ut i skogen på denna motorcykel, det har tjejerna tyckt mycket om och älskat.


På den tiden satt tjejerna som hade kjol eller sommarklänning med båda benen sidan på motorcykeln, påkläd med skarfs om huvudet och det var mycket vanligt på den tiden under 60-talet.


Jag hade idéer på att bygga om denna förnämliga landsvägsmotorcykel till en mer sport och racer, man hade vilda idéer på att förändra gammalt till nytt på något sätt.


På liknande sätt hade jag även på denna motorcykel lättat på ljuddämparna, så att man fick fram följande klassiska ljuva musik på denna härliga motorcykel.


Även här på våra Mc-turer till något café gällde det att komma först till caféet, därför att den sista knutten fick i regel betala fikat för alla.


Mina respekterade läsare, så var det förr i tiden och idag mina vänner är det helt annorlunda med trimning och körsätt.


Jag hade köpt en BSA för ombyggnad i min lägenhet på tredje våningen i Malmö

 

Detta var en BSA 500cc med beteckning B33:a som hade stel ram, med andra ord utan bakhjulsfjädring.


Denna motorcykel köpte jag som renoverings- och moderniseringsobjekt, jag skruvade av alla detaljer för rengöring och ombyggnad.


Sedan förkromade jag dessa olika detaljer, och det var mycket man gjorde så på den tiden därför att motorcykeln skulle glänsa på gatan.


Jag hade köpt denna motorcykel för fem hundra kronor, och stod inne på gården där jag bodde på Skolgatan i Malmö strax intill caféet ”Frasses Bar”, som var välbesökt av knuttar på den tiden under 60-talet.


Jag bodde på tredje våningen med trappor upp till min lägenhet och som uppvärmning eldade man med oljekamin, på olje-kaminen kunde jag koka potatis, steka kotletter samt ägg till söndagsmiddagen.


Lägenheten hade jag rinnande kallt vatten och ett utedass nere på gården med hängande telefonkatalog i ståltråd inne på dasset som toapapper.


Så helt modern lägenhet var det inte, men det var något med harmoni och pittoreskt som gjorde på nätterna, eftersom det var mycket trafik med tjejer och kompisar.


Under mig bodde gamla nyfikna kärringar och gubbar och undra vad man gjorde på nätterna, eftersom det var mycket trafik med tjejer och kompisar.


Jag bestämde mig för att plocka isär motorcykeln bit efter annat som stod under ett skjul på gården och jag transportera upp om nätterna till min lägenhet för renovering.


Under tiden undrade bland annat en kärring som bodde under mig i lägenheten, att bitar av min motorcykel efterhand hade försvunnit.


– ”Jag har plockat isär och lämnat på verkstad för reparation”. Svarade jag kärringen.


Hon förstod inte att jag hade plockat isär och tagit upp delarna till min lägenhet för att sedan efter renovering montera ihop motorcykeln i min lägenhet.


Efter den kalla vintern


Efter den kalla vintern kom den härliga efterlängtande våren, det var fågelkvitter och vår i luften man hörde andra skinn-knuttar dra runt med sina motorcyklar från och till Frasses Bar på gator och torg i Malmö.


Efterhand motorcykelns alla delar var ombyggda och förkromade, hade jag monterat ihop hela min fina motorcykel inne i min lägenhet där jag bodde.


Då kallade jag ihop mina kompisar som var skinnknuttar att hjälpa mig med att bära ner min fina glänsande BSA motor-cykel utan hjul ner på gården tyst under natten, så att nyfikna kärringen som bodde under mig inte skulle höra eller se något.


Men något väsen förekom under tiden vi bar ner den mycket fina glänsande motorcykeln i trapphuset.


Halvvägs ner i trappan, precis intill kärringens dörr och just i detta ögonblick öppnade fanskapet dörren kärrningen höll på att svimma innanför dörren.


Vi sparka snabbt igen dörren och fortsatte att bära ner den fina glänsande BSA motorcykeln genom trapphuset och ut på gården.


Dagen därpå stod vi med den fina glänsande förkromade BSA motorcykel på gården och kärring kom haltande lite förvirr-ande förbi låtsade som hon inte såg oss, hon hade säkert "drömt en förskräcklig dröm inatt".


Ja, så är det när man är motorcykelintresserad och åter till det ordspråk som min far sade:


– ”Har man fjälla och motorcykel, då har man att hitta på".


Ett brinnande och fascinerande intresse om motorcyklar samt med fagra kloka kvinnor, då har man att hitta på.